ICOD - Organbevarande behandling som initieras utanför IVA efter brytpunktsbeslut, enbart för att utreda förutsättningar för organdonation

De ändringar i lagen om transplantation m.m. (Lag 1995:831) som trädde i kraft år 2022, medför att det nu är möjligt att identifiera potentiella organdonatorer utanför intensivvården, och inleda organbevarande behandling, för att skapa förutsättningar för organdonation. Det är denna typ av påbörjad organbevarande behandling för patienter utanför IVA, vi har valt att benämna ICOD. Förkortningen kommer från den engelska benämningen, Intensive Care to facilitate Organ Donation.

Vilka patienter?
I första hand är ICOD aktuellt för patienter med en nytillkommen hjärnskada (eller försämring av kronisk sjukdom i CNS), där det är sannolikhet att patienten utvecklar total hjärninfarkt. Den donationsprocess som är prioriterad vid ICOD är följaktligen DBD (Donation after Brain Death) – donation då döden inträffar efter primär hjärnskada. ICOD kan även vara möjligt för patienter som beräknas avlida på intensivvården efter cirkulationsstillestånd – DCD (Donation after Circulatory Death), men endast efter noggrant kollegialt övervägande.

 

Vikten av dokumenterat brytpunktsbeslut
ICOD förutsätter att ett medicinskt brytpunktsbeslut först har fattats och dokumenterats, av två namngivna legitimerade läkare; ett så kallat ”Brytpunktsbeslut IVA”. Detta beslut är helt oberoende av donationsfrågan och är ett tillägg till den form av brytpunktsbeslut som fattas inom andra delar av vården. Denna typ av brytpunktsbeslut krävs juridiskt, för att få initiera organbevarande behandling (mall för detta beslut finns i journalsystemet Take Care).

 

Vem avgör om ICOD är motiverat?
När en döende patient identifierats utanför intensivvården, för vilken det inte är aktuellt att inleda intensivvård för dennes egen överlevnads skull, kontaktas intensivvårdsläkare för en diskussion om rimligheten att överväga donation samt för dokumentation av ”Brytpunktsbeslut IVA”. Transplantationskoordinatorn kontaktas därefter, vanligtvis av IVA, för att söka i donationsregistret och för att utreda patientens preliminära medicinska lämplighet.

 

Vikten av god dialog med närstående
Det är av stor vikt att närstående informeras om vårdens inriktning, dvs att målet med en eventuellt inledd behandling inte är att bota eller rädda patientens eget liv, utan att skapa förutsättningar för donation. En donationsspecialiserade sjuksköterska (DOSS), som har beredskap dygnet runt, kan med fördel involveras och vägleda kring donationsrelaterade frågor, samt medverka i samtal med närstående.

Om det finns acceptans hos de närstående för att påbörja behandling för att möjliggöra donation, så bör det understrykas att en organdonation inte alltid kommer gå att genomföra, även om organbevarande behandling och utredning av medicinsk lämplighet, har påbörjats.

 

Måste donationsviljan vara känd innan organbevarande behandling inleds?
Om ingen känd donationsvilja finns ombeds närstående tolka patientens inställning till donation.

• Det är angeläget att säkerställa att det inte finns en känd negativ inställning till donation, innan organbevarande behandling initieras.
• En känd positiv donationsvilja är att föredra, som grund för att inleda organbevarande behandling.
• I de fall där viljan inte är känd, ska den skyndsamt utredas efter det att den organbevarande behandlingen har initierats, så att tiden då organbevarande behandling ges hålls till ett minimum för den som inte önskar donera.

Oavsett donationsvilja, är det centralt att de närstående har en förståelse för att patientens liv inte går att rädda samt att det finns en acceptans för organbevarande behandling, innan den inleds.

 

Vad består organbevarande behandling av?
Organbevarande behandling innefattar t.ex. intubation och respiratorvård, vasoaktiva och inotropa läkemedel, dialys och åtgärder för att optimera vätskebalansen. Under organbevarande behandling ges palliativa läkemedel efter behov och vården sker med respekt för den döende. Den organbevarande behandlingen skyddas av tre lagstadgade principer.

Den organbevarande behandlingen får ges under förutsättning att den inte:

1. kan vänta till efter döden,
2. medför mer än ringa smärta eller ringa skada för den möjliga donatorn, och
3. hindrar insatser för den möjliga donatorns egen skull.
   Lag (2022:582).

 

Behandlingsbegränsningar – inte ett hinder för organbevarande behandling
Det kan finnas fall där intensivvård för patientens egen skull är bedömd som icke önskvärd, och noterad som behandlingsbegränsning i journalen, antingen på patientens egen begäran eller av medicinska skäl. Intensivvård efter brytpunktsbeslut med syfte att möjliggöra organdonation kan trots detta vara befogad. En existerande behandlingsbegränsning till ”ej intensivvård” eller ”ej intubation” är inte ett hinder för ICOD om en positiv donationsvilja finns.

DONATIONSGUIDEN
https://donationsguiden.socialstyrelsen.se/mod/page/view.php?id=593

LAGAR OCH FÖRESKRIFTER
Lag (1995:831) om transplantation m.m.
https://lagen.nu/1995:831

Proposition 2020/21:48 Organdonation, med författningskommentarer
https://lagen.nu/prop/2020/21:48#kommentar-1995:831/P4c

INFORMATIONSKORT ICOD
Vårdavdelning och akutmottagning
Länk kommer snart

Intensivvården
Länk kommer snart

NATIONELLT DONATIONSCENTRUM, SOCIALSTYRELSEN
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/organ-vavnad-celler-och-blod/organ/